|
Inspiring Connections: Learning, Libraries & Literacy Ett stipendium från Svensk Biblioteksförening gav mig möjlighet
att deltaga i årets IASL-konferens på Nya Zealand vilket var
synnerligen inspirerande och lärorikt liksom studiebesöken i
anslutning till denna resa. För att på bästa sätt utnyttja den långa resan
besökte jag, tillsammans med en kollega, också fem skolor/skolbibliotek
i Paramatta samt ett folkbiblioteket i Penrith, samtliga strax utanför
Sydney. Chefen för skolbibliotekscentralen tog oss runt på
alltifrån förskola till gymnasium i olika sociala områden.
Samtliga skolor tillhörde det katolska samfundet. Skillnaden mellan
statliga och privata skolor, beträffande undervisning, biblioteksstandard
och skolbibliotekariernas utbildning är marginell menade man. Skolbibliotekarierna på de skolor vi besökte hade en treårig
biblioteksutbildning som man vanligtvis skaffade sig via distansundervisning
samtidigt som man arbetade deltid som lärare. Skolbiblioteken, både
på grundskolor och gymnasier, var bemannade med utbildad personal
hela skoldagen. På de riktigt små skolorna, under ca 300 elever,
hade man bemanning något färre timmar. Assistenter och föräldramedverkan
var också vanligt förekommande. Den största skolan vi besökte var ett gymnasium med 980 elever.
Här fanns en skolbibliotekarie och två assistenter och man
var noga med att understryka att man här var synnerligen underbemannad. Kanske hade man på någon låg- och mellanstadieskola
färre datorer än vad vi är vana vid men samtidigt fanns
här tillgång till kvalificerad personal hela eller större
delen av skoldagen. Skolbiblioteken upplevdes verkligen som skolans hjärta och hjärna
och gav intryck av att vara mycket välanvända. Eftersom skolbiblioteken
till ytan var stora hade man också utställningar av elevarbeten.
Man var överallt stolt över sina skolbibliotek, inte minst rektorerna.
Sammanfattningsvis kan konstateras att skolbiblioteken var välutrustade,
bemannade med utbildad personal och högt prioriterade inom skolan. Stora lokaler, engagerade rektorer och skolbibliotekarier samt väluppfostrade
och trevliga elever är ett annat kvarstående minne från
en fantastiskt intressant dag i fem australiensiska skolor. Vi åkte sedan vidare till det stora, ljusa och ganska nybyggda
folkbiblioteket i Penrith som hade ca 100 000 invånare. Här
hade man, sett med svenska barnbibliotekarieögon, inget nämnvärt
samarbete med varken barnhälsovård, skola eller förskola.
IASL-konferensens tre teman: Learning, Libraries och Literacies vävdes
fint samman genom 90 intressanta föreläsningar av alltifrån
världskända forskare till praktiskt arbetande skolbibliotekarier. Viktiga frågor som togs upp var bl a:
Bland konferensens internationellt kända föreläsare kan
nämnas Dr Ken Haycock, University of Brittish Columbia, Dr Carol
Kuhlthau och Dr Ross Todd, Rutgers University, Dr. Russel Bishop, University
of Waikato och Dr Penny Moore consultant, Wellington. Dr Ken Haycock, pedagog och forskare, var konferensens inledningsföreläsare
och talade under rubriken "Inspiring Connections: Learning, Libraries
and Literacy" Haycock betonade vikten av nära samarbete mellan
lärare och skolbibliotekarie och att ett skolbibliotek med utbildad
bibliotekarie kan förbättra elevernas resultat. Undersökningar visar att elever som har tillgång till skolbibliotekarie
läser både mer och bättre. Tillgång till skolbibliotek
är således en avgörande faktor för utbildningen. Man måste ha målsättningen klar för sig och veta
vad man vill med sitt skolbibliotek. Tre viktiga ord i samarbetet mellan
lärare och skolbibliotekarie är kollegialitet, kongenialitet
och problemlösning. Verksamheten ska vara både informationsrik
och kunskapsrik och då krävs samarbete. "Välsignade
är de som vet vart de går och välsignade är de som
vet när de är framme vid målet." Så avslutade
Haycock sin föreläsning. Dr Ross Todd har varit lärare och skolbibliotekarie i Australien
och Nya Zealand och forskar kring olika frågor såsom informationskompetens,
Internet, kunskapsstrukturer och om hur man använder information. Todd anser liksom Ken Haycock och Carol Kuhltau att information är
mindre värd om man inte sätter in den i ett sammanhang. Huvuduppgiften för ett skolbibliotek skall vara att understödja
lärande och utbildning. Det är också viktigt att lärarkollegiet
och bibliotekspersonalen arbetar efter samma problembaserade pedagogik.
Skolbibliotekarien skall vara fokuserad på handling och verksamhet
bland eleverna varje dag. Eleverna behöver mycket ledning, inte minst
då det gäller Internet och annan datorbaserad verksamhet eftersom
Internet utan sökkompetens i tället för att vara en informationsresurs
utvecklar metoder för kopiering. Skolledare, rektorer och lärare är ofta misstänksamma
mot forskning men om den görs nära verksamheten tar man större
hänsyn till forskningsresultatet. Det är viktigt att rektorer och skolledare får ta del av forskning
som bl a visar vad utbildad personal i skolbiblioteket kan uträtta.
Rektorer behöver bevis för att inse vad elever behöver
Todd talade också om skolbibliotekariens utmaningar och problem.
Hur påverkas verksamheten av för låga anslag? Hur ska
bristen på uppskattning och problemet med att hela tiden försvara
sin position hanteras? Det förutsätts ofta att lärande, informationskompetens
och bibliotek har ett naturligt och självklart samband. Men det är
uppenbart att lärande och informationskompetens inte nödvändigtvis
är avhängiga av biblioteket och biblioteket inte alltid en förutsättning
för lärande och informationskompetens. Skolbiblioteksverksamheten påverkas däremot av skolans nätverk
och styre. Skolbiblioteket och dess användning är framför
allt beroende av hela skolans sätt att planera och bedriva undervisningen
och inte minst på vilket sätt samarbetet sker. Moore avslutade sin föreläsning med att säga: Sätt
upp klara mål och definiera roller och ansvar, samarbeta och var
flexibel!. Börja med dig själv, vad kan du göra, vad tar du för
givet? Se till att alla är involverade, även rektorn! Sammanfattningsvis från föreläsningarna: Att skolan och folkbiblioteket lever i helt skilda världar påmindes
man om och som vanligt nämndes inte ett ord om integrerade folk-
och skolbibliotek. Studiebesök på Nya Zealand Mycket kretsade här kring kulturella problem och glädjeämnen.
Efter en 10-gradig skala som angav behovet av extra stödresurser
hamnade dessa skolor på 2-3. Detta medförde att skolorna här
fick ett extra stöd från staten. Dessa skolor hade mycket välutrustade skolbibliotek som var bemannade
med utbildad skolbibliotekarie hela skoldagen. Skolbiblioteken så
väl som klassrummen var ombonade med många utställda elevarbeten.
Stora ytor och välutrustade bibliotek både vad gäller
böcker och teknik är ett bestående intryck. På en
av skolorna hade man t ex egen hemsida (Intranät) som eleverna arbetade
aktivt med och var medansvariga för. Enligt ett schema hjälpte eleverna också till i biblioteket
med bl a bokuppsättning. Böcker på maori, "urbefolkningens"
språk fanns liksom skyltar på både maori och engelska. Skolbiblioteken i sina rymliga lokaler gav ett levande och fräscht
intryck. Man var, med all rätt, stolt över sina skolbibliotek. Sue Sterling, skolbibliotekarie, Nya Zealand, nämner i sin föreläsning
att många skolor på Nya Zealand dessvärre ännu inte
har vare sig utbildad eller heltidsanställd skolbibliotekarier. Många
lärare saknar tyvärr också tillräcklig kompetens
i informationssökning. En speciell utbildning för skolbibliotekarier, som man nu ser över,
har funnits på Nya Zealand sedan många år tillbaka.
National Library of New Zealand - det enda nationalbibliotek i världen
som ger service åt skolan. NL:s verksamhet är uppdelad i sex regioner vars uppgift bl a är
att driva skolbiblioteksutvecklingen samt vara ett komplement i det dagliga
arbetet då det gäller mediaförsörjning till den enskilda
skolan. Man hjälper till med inköpsfrågor och föreslår
bra läroplansrelaterade webb-sajter. NL:s böcker är ett
komplement till den enskilda skolans bibliotek. Förutom böcker
kan man även låna CD-ROM, video, talböcker, böcker
på främmande språk och affischer. Här finns också experter tillgängliga för konsultation
i olika skolbiblioteksfrågor. NL drivs med statliga medel och är
en resurs för alla skolor, upp till gymnasiet. Både statliga
och privata skolor kan få denna hjälp. Även föräldrar
till barn som undervisas i hemmet har tillgång till denna utmärkta
service. NL har också fortbildning för skolbibliotekarier i form av
kurser och konferenser samt driver olika projekt för att höja
skolbiblioteksstandarden. Focus-programmet är ett exempel på ett mycket uppskattat projekt
där den enskilda skolan ansöker om deltagande. Focus-programmets
målsättning är att på olika sätt vara en resurs
för att möjliggöra en förbättring av biblioteksstandarden
på den enskilda skolan. Endast sex nya skolor kan antas per år,
allt efter prioritering. Focus-programmet, som allt fler skolor vill deltaga
i, sträcker sig mellan 3 och 5 år och leder ofta till mycket
mer än vad det ursprungligen var tänkt. En uppföljning
görs också. När NL regionvis samlar skolbibliotekarierna inbjuds ibland även
folkbibliotekens barnbibliotekarier. Auckland public library, ett stort och ganska nybyggt huvudbibliotek.
Biblioteket hade här liksom i Penrith, med svenska mått mätt,
ett ganska sparsamt samarbetet med förskola och skola, men i Auckland
håller man på att bygga upp ett nätverk. Elisabet Håkansson |