En ständigt återkommande önskan inom biblioteksvärlden
är att kunna visa bibliotekets värde, inte minst skolbibliotekets
betydelse för skolan. Julia Karlsson och Lisa Nygrens val av uppsatsämne
utgår från behovet av att argumentera för nyttan av skolbibliotek.
Men eftersom det är svårt att bevisa exakt vilken betydelse
skolbiblioteket har, valde uppsatsförfattarna i stället att
undersöka om och hur ett skolbibliotek kan bidra till att skolans
pedagogiska mål uppfylls.
Den skola man undersökt har ett eget skolbibliotek med en skolbibliotekarie
och en biblioteksassistent. Biblioteket är öppet varje skoldag
mellan 7.30 och 15.30, oavsett om personalen är där eller inte.
Uppsatsförfattarna valde att studera hur eleverna i årskurs
9 arbetade med ett självständigt projekt om andra världskriget.
De använde sig av deltagande observation i skolbiblioteket, de gjorde
intervjuer med tre elever och intervjuade även skolbibliotekarien
och den ansvarige läraren. Dessutom gjorde man en analys av lärandemålen
i kommunens skolplan, ämnesplanen för SO i årskurs 9 och
kommunens handlingsplan för skolbiblioteksverksamheten.
Vid terminens början hade skolbibliotekarien undervisning i informationssökning
och källkritik med eleverna. Inför det aktuella projektet kontaktade
klassens lärare skolbibliotekarien för att diskutera upplägg
och inriktning och bibliotekarien såg sedan till att biblioteket
hade relevant litteratur, databaser och uppdaterade länkar. Nästan
alla elever gick till biblioteket i början av projektet för
att söka information. Oftast använde de sig av Internet och
de sökte helst på Google och Wikipedia. De tog också
del av böcker som bibliotekarien hade tagit fram. Eleverna använde
ofta biblioteket som arbetsplats, diskuterade sina projekt sinsemellan
och frågade varandra om hjälp. Läraren kom ibland in i
biblioteket för att följa arbetet och ge stöd. Även
bibliotekarien följde eleverna och ibland diskuterade bibliotekarien
med läraren hur olika elevers arbete framskred.
Uppsatsen visar att skolbiblioteket tydligt arbetade för att förverkliga
kommunens uppställda mål. Biblioteket undervisade systematiskt
i informationssökning och källkritik, gav stöd till skolarbetet
och erbjöd en möjlighet för eleverna att arbeta självständigt
och ta eget ansvar, vilket underströks i styrdokumenten.
Skolbibliotekarien var också väl insatt i elevernas informationsbehov,
var kunnig och försåg eleverna med relevant material. Bibliotekarien
var involverad i hela projektet, inte bara i början. En elev berättade:
”[Skolbibliotekarien har] hjälpt mig att tänka om gällande
mitt syfte. Hon hade diskuterat det med min lärare när hon sett
hur jag jobbade och sen hjälpte hon mig med att ändra inriktning.”
Både läraren och bibliotekarien menade att deras gemensamma
samarbete fungerade bra – det fanns rutiner för hur man förberedde
och följde projektarbetet. Läraren menade att han kunde se att
eleverna blev mer källkritiska efter bibliotekets undervisning; de
använde fler källor och förde en djupare diskussion om
källornas värde.
Biblioteket fungerade också bra som arbetsplats för eleverna.
Det var en öppen och välkomnande miljö som möjliggjorde
möten och diskussion. Biblioteket var en plats för självständigt
arbete med stöd av bibliotekarie och lärare.
På några punkter kunde dock arbetet förbättras ytterligare
enligt Karlsson och Nygren. Till exempel var många elever osäkra
på vad källkritik var, trots att de fått undervisning
i det. ”Jag vet inte riktigt vad källkritik är, men det
är väl att man ska ha med var man hittat faktan och hur man
fick tag i den”, menade en elev. Många elever använde
sig också fortfarande främst av Google och Wikipedia och sökte
inte alternativa källor. Flera tyckte att det var svårare att
hitta information i böcker än på nätet.
De kommunala styrdokumenten betonar att eleverna själva ska hitta
information och att kunskap utvecklas genom praktiska uppgifter och aktiv
problemlösning. I styrdokumenten står det att skolbibliotekarien
ska tillämpa en aktiv och verklighetsanknuten pedagogik, arbeta praktiskt
och utgå från individen. Oftast hade skolbibliotekarien detta
förhållningssätt, men inte alltid. I stället bedrevs
delvis en mer traditionell undervisning i informationssökning och
källkritik. Till exempel berättade skolbibliotekarien för
eleverna om sökningar, men eleverna fick inte själva pröva
på att göra egna sökningar. I samband med projektet tog
också bibliotekarien fram de relevanta böckerna, i stället
för att eleverna på egen hand fick söka i bibliotekets
katalog. Enligt författarna kan undervisningssättet ha bidragit
till att eleverna i samband med projektarbetet undvek att göra sökningar
och självständigt leta upp litteratur.
En delförklaring till problemen var att skolans och skolbibliotekets
mål inte fanns i samma dokument. Uppsatsförfattarna menar att
samtliga mål borde finnas i ett och samma dokument och vara tydligare,
mer explicit beskriva samarbetet mellan skola och skolbibliotek och förmedla
en samlad kunskapssyn. Dessutom var utvärderingen av hur väl
man nådde målen bristfällig.
Uppsatsen visar konkret hur skolbiblioteket medverkar till att skolans
lärandemål uppnås, samtidigt som den pekar på hur
arbetet skulle kunna bli ännu bättre. I brist på kvantitativa
metoder för att mäta nytta bidrar därför uppsatsen
på ett fruktbart sätt till att visa bibliotekets betydelse.
Tillsammans med andra uppsatser med liknande angreppssätt –
gärna också om andra bibliotekstyper – kan uppsatsen
bidra till att kommunicera hur bibliotek gör skillnad.
Länk till
Karlsson och Nygren i fulltext
Av Anna Kåring Wagman
Tillbaka
|