Om bibliotekslagen

Att läsa lagen nerifrån och upp

Bibliotekslagen anger att biblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt invandrare och andra minoriteter. Vad betyder det och hur verkställs det i praktiken? Lisa Börjesson fann att lagen används för att hitta stöd för behov som personalen redan identifierat i sin verksamhet.

Lisa Börjesson har studerat hur bibliotekslagen och olika lokala styrdokument förhåller sig till det praktiska arbetet kring invandrare och andra minoriteter på folkbiblioteket i en kommun. Påverkar bibliotekslagen arbetet med flerspråkiga användare i den lokala praktiken? Och kan exemplet säga oss något generellt om tillämpningen av styrdokument på lokal nivå?

I bibliotekslagens åttonde paragraf står att ”folk- och skolbiblioteken skall ägna särskild uppmärksamhet åt funktionshindrade samt invandrare och andra minoriteter bl.a. genom att erbjuda litteratur på andra språk än svenska och i former särskilt anpassade till dessa gruppers behov”.

Uppsatsförfattaren menar att paragrafen är vagt formulerad vilket gör den öppen för tolkning. Uttrycket ”särskild uppmärksamhet” är otydligt och vad biblioteken mer ska göra, förutom att erbjuda litteratur, är inte definierat. Likaså är det oklart vilka som ska räknas till gruppen ”invandrare och andra minoriteter”. Paragrafen ger inte heller någon motivering till varför biblioteken ska ägna dessa grupper särskild uppmärksamhet.

Som en jämförelse kan man konstatera att bibliotekslagens nionde paragraf – som även den pekar ut en särskild användargrupp, nämligen barn och ungdomar – är tydligare än skrivelsen om invandrare. Den anger såväl motiv som metoder för bibliotekens arbete med målgruppen.

Hur återspeglas då bibliotekslagen i de lokala styrdokumenten? Den undersökta – icke namngivna – kommunens biblioteksplan innehåller ett avsnitt om arbete med invandrare. Där kopplas bibliotekets service till invandrare ihop med frågan om integration, något som alltså inte görs i bibliotekslagen. Planen beskriver invandrare som en grupp i behov av integration och biblioteket som ett medel att nå det målet. Biblioteksplanen lyfter därmed fram en nyttoaspekt i verksamheten riktad till invandrade. Kopplingen mellan invandrare och integration gör också att kommunens biblioteksplan tillför ett syfte med verksamheten, vilket inte finns i bibliotekslagen. Börjesson menar att det är bibliotekslagens otydliga formuleringar som leder till att tolkningen blir möjlig; eftersom lagen i sig inte anger något ändamål med den särskilda uppmärksamheten till invandrare, blir det möjligt lägga till ett lokalt syfte.

Lisa Börjesson menar att det inte är bibliotekslagen som är orsaken till att man arbetar med invandrarfrågorna på det undersökta biblioteket. På biblioteket har i stället några medarbetare på eget initiativ bildat vad man kallar ”flerspråksgruppen”. Bakgrunden är ett ökat antal flerspråkiga användare i kommunen och att det fanns en uppfattning i personalgruppen om att biblioteket skulle behöva göra mer för att tillmötesgå de flerspråkiga användarnas behov.

Den gängse uppfattningen är att bibliotekslagen ska peka ut prioriterade områden som sedan verkställs på lokal nivå. Men uppsatsförfattarens slutsats blir i stället att personalen använde bibliotekslagen för att hitta stöd för behov de redan hade identifierat i sin verksamhet. Därmed skapade de sig det organisatoriska utrymmet de behövde för att kunna arbeta med uppgiften. Börjesson menar att lagen i det här fallet snarare avgjorde vad som var möjligt att se som ett verksamhetsområde och därför användes för att utveckla en plattform för att påbörja ett arbete. Lagen blev i det här fallet mer av ett redskap för de anställda än ett traditionellt dokument.

Styrdokumenten kan också vara redskap för att tillgodose behovet av resurser. Biblioteksplanen använde i det aktuella fallet ett syfte som kommunen värdesatte och var villiga att lägga pengar på – integration. Om biblioteket gör gällande att det spelar en viktig roll för integrations- och demokratiseringsprocesser i lokalsamhället så framstår det som betydelsefullt för kommunen. Och bilden av biblioteket i lokalpolitiken är viktig för biblioteket eftersom det påverkar fördelningen av de kommunala medlen. Gruppens arbete blev därför ett sätt för biblioteket att hävda sin roll i samhället inför lokalpolitiker.

Inget av de lokala dokumenten utvecklade vad bibliotekslagens formulering om ”andra minoriteter” står för. Det är ett exempel på att lagens intentioner kan gå förlorade då de vida formuleringarna inte följs upp av lokala konkretiseringar. Börjessons slutsats är att ju mer precist formulerad en användargrupp är i lagen, desto tydligare behandlas den i lokala styrdokument. ”Invandrare” är mer precist än begreppet ”andra minoriteter” och den senare gruppen nämndes över huvud taget inte i de lokala styrdokumenten.

Trots att Börjesson framhåller att luckor och otydliga formuleringar i lagen leder till olika tolkningsmöjligheter, vill hon ändå inte rekommendera en mer explicit lagstiftning som den enda tänkbara metoden för att stärka lagstiftningens genomslagskraft. Lösningen ligger inte i att enbart arbeta med lagens formuleringar och implementeringen av lagen uppifrån och ned, eftersom annan forskning visar att mer detaljerade formuleringar kan ha en begränsande och negativ effekt för biblioteksverksamhet. Börjesson vill lyfta fram att det inte bara är styrdokumentens innehåll utan också användningen av dem som påverkar deras ställning. En mer relevant fråga är därför hur lagar och andra styrdokuments ställning kan stärkas genom att användningen av dem stärks. Författaren frågar sig om man skulle kunna förstärka personalens förmåga att använda dokumenten i syfte att öka bibliotekets handlingsmöjligheter, flytta fram bibliotekets position och utveckla verksamheterna. De biblioteksanställda skulle då kunna göra mer för att använda bibliotekslagen och biblioteksplanen för att positionera folkbiblioteket i lokalpolitiken och den kommunala organisationen. Nyckeln till detta är att öka de biblioteksanställdas medvetenhet om styrdokumentens roll och möjligheter.

Lisa Börjesson: Särskild uppmärksamhet åt invandrare och andra minoriteter? En fallstudie av relationen mellan styrdokument och bibliotekspraktik i en lokal kontext, Uppsala universitet 2011.

Av Anna Kåring Wagman