Om skolbibliotek

Maria Magnusson: ”Det ska inte vara dött och tråkigt på ett bibliotek. Det känns gammalt”. En kvantitativ/kvalitativ undersökning av gymnasieelevers användning av sitt skolbibliotek.

Magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap vid institutionen biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan 2010:18.

Förväntningarna olika på skolbiblioteket


Varför är det så stor skillnad på hur elever från teoretiska och praktiska gymnasieprogram uppfattar sitt bibliotek? Den frågan ställer sig Maria Magnusson i sin magisteruppsats.

Elever på gymnasiets teoretiska program besöker skolbiblioteket i princip varje skoldag. När det gäller eleverna från de praktiska programmen är det över 80 procent som sällan eller aldrig använder sig av biblioteket.

Samtidigt är det lärarna på yrkesprogrammen som talar mest med sina elever om vikten av att använda skolbiblioteket. Eleverna på de teoretiska programmen blir däremot sällan uppmuntrade att gå till biblioteket. Men de gör det alltså i alla fall.

Maria Magnusson menar i sin magisteruppsats att skillnaden kan förklaras med att lärare i teoretiska klasser lugnt kan räkna med att deras elever kommer att besöka och använda biblioteket, utan särskild uppmaning.

Mer svårförklarligt är varför yrkesprogrammens aktiva lärare uppenbarligen misslyckas med sina ansträngningar. Hur fungerar samarbetet mellan lärare och skolbibliotekarie?

Den frågan väcker Maria Magnusson som ett exempel på vad som borde utforskas närmare när det gäller elevers användning av bibliotek.

Hennes egen undersökning har genomgående elevernas perspektiv, vilket understryks av uppsatsens titel ”Det ska inte vara dött och tråkigt på ett bibliotek. Det känns gammalt…”. Det är ett citat från en av eleverna. Att välja titel genom att direktcitera informanter är populärt i magisteruppsatser. Det kan självfallet fungera utmärkt och i det här sammanhanget kan det uppfattas som relevant för att markera fokus på eleverna. Personligen tycker jag dock att det citatet blir lite torftigt och inte rättvisande för en som helhet intressant uppsats.

Maria Magnusson har, föredömligt, gjort det alla forskare bör göra nämligen utgått ifrån sin egen nyfikenhet på om och hur upplevelsen av ett gymnasiebibliotek har förändrats sedan hon själv var elev. Då var biblioteket en samlingsplats och en plats för grupparbeten. Så är det fortfarande men det som tillkommit är givetvis den genomgripande förändring som datorernas intåg har inneburit.

Intresset (forskares och andras) för elevers/ungas informationsinhämtning är stort men från de senaste åren finns relativt lite forskning om hur just gymnasiebibliotek används. Den forskning som tidigare gjorts och som Maria Magnusson använder som underlag och inspiration, har till stor del genomförts innan datorer blev en självklarhet i biblioteksmiljön.

Inför uppsatsen gjorde Maria Magnusson ett studiebesök på en gymnasieskola där det finns cirka tusen elever och hon ägnade en heldag åt att iaktta vad som händer i biblioteket – från att man öppnar klockan 8.00 till stängningsdags klockan 15.30. Denna slumpmässigt valda dag var det mellan 20 och 30 elever som ägnade sig åt studier och umgänge. Några spelade kort vilket, enligt bibliotekarien, är en förbjuden aktivitet.

Man får heller inte ägna sig åt någon form av spel på datorerna, vilket sker ändå. Datorerna används oupphörligt, ibland är det sju elever vid samma dator som i hög grad ägnar sig åt ”privata saker som inte har med skolarbete att göra”.

Efter det förberedande studiebesöket använder sig Maria Magnusson av både kvantitativa enkäter och kvalitativa intervjuer gjorda på skolan. Enkäterna delades ut i fyra klasser i årskurs två, två teoretiska program (naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga) och två praktiska (barn- och fritid samt handels).

Enkäterna visar att en majoritet av eleverna är nöjda med sitt bibliotek och att det allmänt anses vara skolans bästa mötesplats.

Men enkätresultatet visar också att det finns de som inte alls använder sig av biblioteket. Bland elever på barn- och fritidsprogrammet är det 83 procent som ”sällan eller aldrig” besöker biblioteket, motsvarande siffra bland handelseleverna är 82 procent. Det kan jämföras med att naturvetarna går till biblioteket varje skoldag och att det bland samhällsvetarna bara är åtta procent som sällan eller aldrig använder biblioteket.

Det är dock inte så att elever från de teoretiska klasserna går dit för att ägna sig åt skolarbete. Tvärtom är det de som är bäst på att utnyttja biblioteket för social samvaro. De som går praktiska program ägnar däremot sina mer sällsynta biblioteksbesök åt just skolarbete. Kanske inte så oväntat är det bland dem som biblioteket beskrivs som ”en tråkig plats”. Man söker sig hellre till gymnasieskolans café.

Eleverna från naturvetar- och samhällsvetarprogrammen är inte heller helt nöjda med bibliotekets miljö och utbud men det är tydligt att de ser sin närvaro och sina krav som mer självklara. Redan under studiebesöket råkar Maria Magnusson bevittna vad som visar sig vara en långvarig konflikt mellan bibliotekarien och NP-eleverna som anses vara för högljudda. En klassisk generationskonflikt? Nej, riktigt så enkelt är det inte. I de kvalitativa intervjuerna framgår att eleverna har olika uppfattningar om den traditionella bibliotekstystnaden. Några vill, precis som bibliotekarien, ha det tystare, medan andra tycker precis tvärtom och kan mycket väl tänka sig ett bibliotek med musik, åtminstone lite soft bakgrundsmusik.

Sammanfattar man uppfattningar om det ideala biblioteket vill eleverna ha fler skönlitterära böcker, fler datorer och fräschare miljö. Det är önskemål som Maria Magnusson också återfunnit i tidigare forskning om gymnasiebiblioteket.

Hon konstaterar vidare att elevernas förväntningar inte alltid stämmer med skollagstiftningens intentioner och vuxenvärldens uppfattning om bibliotekets funktion.

Att ett gymnasiebibliotek ska fungera lässtimulerande och lotsa eleverna till skönlitteraturen fungerar inte särskilt väl i det undersökta biblioteket. Det händer visserligen att bibliotekarien kommer till klassrummen för att ge boktips, men resultat av enkät och intervjuer visar att skönlitteratur mest är något man läser om skolarbetet kräver det. Eleverna skulle gärna läsa mera, men flera säger att de inte har tid. En av de intervjuade menar att det ska finnas så lite böcker som möjligt på ett bibliotek, det är för övrigt den eleven som citeras i uppsatsens titel. Det är också han (en elev från naturvetarprogrammet) som kommer med en tänkvärd teori om varför eleverna från de praktiska programmen helst undviker biblioteket: ”Kanske är de rädda för böcker?”.

Och det är åtminstone ett försök att förklara den påfallande skillnaden mellan hur ofta elever från teoretiska respektive praktiska program använder sig av biblioteket på en stor gymnasieskola.

Länk till Magnusson i fulltext

Av MarieLouise Samuelsson