Om SAOB

Cecilia Bergman: Till Skriptoriet i hopp om excerpering. Om uppbyggnaden av Svenska Akademiens ordboks bibliotek. Magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap vid institutionen biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan 2010.

En udda skärva bibliotekshistoria

Kan ett bibliotek uppstå mer eller mindre av en slump? Utan bibliotekarie och utan strategier för inköp? Cecilia Bergman beskriver i sin uppsats hur Svenska Akademiens ordboks bibliotek kom till. Uppsatsen heter ”Till Skriptoriet i hopp om excerpering – Om uppbyggnaden av Svenska Akademiens ordboks bibliotek”, och beskriver ett i flera avseenden mycket speciellt bibliotek.

Cecilia Bergmans utgångspunkt är att tillkomsten av och verksamheten vid detta lilla vetenskapliga bibliotek ger ett bidrag till ämnet bibliotekshistoria. Hon beskriver sina erfarenheter från utbildningen vid Bibliotekshögskolan, då ”bibliotekshistoria” oftast handlade om 1800-talets folkrörelser och idén om ”The Public Library”.

Först när hon själv började arbeta vid Svenska Akademiens ordboksredaktion fick hon insikt om och intresse för de äldre, vetenskapliga bibliotekens historia.

Historien om SAOB:s bibliotek är, självfallet, relaterad till Svenska Akademien vars stadgar från starten 1786 innehöll uppgiften att skapa en ordbok. Ledamöterna tilldelades varsin bokstav, men ägnade därefter inte ordboken någon större energi. Efter akademiinstiftaren Gustav III:s död 1792 höll det hela på att rinna ut i sanden. Men Bernard von Beskow, Akademiens ständige sekreterare mellan 1834 och 1868 blåste nytt liv i ordboksarbetet, som 1883 förlades till Lund.

Det är osäkert om man då betraktade redaktionens samling av böcker som ett bibliotek. Men det fanns ett stadigt växande antal böcker, de äldsta sannolikt gåvor från Svenska Akademien. Så småningom tillkom böcker som skänkts av författare och forskare som hoppades att deras verk skulle komma att användas som källa i ordboken.

Uppsatsens titel är hämtad från Preben Nodermanns och Fredrik Wulffs ”Psalm- och koralfrekvens”, från 1917, i vilken författarna antecknat sin förhoppning om ”excerpering”, som enligt SAOB är lika med ”handlingen att ur skrift göra (kortare utdrag)… för vetenskapligt arbete”. ”Skriptoriet” var benämningen på den lokal i Lunds universitetsbibliotek, där ordboksredaktionen inhystes 1906. Insamlingen av böcker under åren var delvis behovsstyrd, men framstår också som slumpartad.

Skalden och Akademiledamoten Esaias Tegnér som mellan 1913 och 1919 var chef för SAOB ordnar genom sitt testamente att ”Svenska Akademiens Ordboksskriptorium må därefter för sitt behof med dispositionsrätt öfvertaga de böcker, som för denna institution kunna vara behöflige”. Böckerna som Tegnér testamenterade var till största delen språkvetenskaplig litteratur men från hans samling finns i SAOB:s bibliotek mer kuriösa titlar som Augustin Ehrensvärds Anledning til skjuta och kasta bomber samt Rosensteins Hus- och rese-apoteque.

Och trots att det inte ingick i ordboksredaktionens uppdrag att själv bygga upp ett bibliotek, finns numera 240 hyllmeter där språkvetenskapen överväger men där alla ämnen i SAB-systemet finns representerade.

Det är samtidigt värt att notera att det inte finns många böcker i SAOB:s bibliotek som inte också finns i Lunds universitetsbibliotek, som från början varit oumbärligt för SAOB:s arbete och som dessutom länge var redaktionens ”hyresvärd”.

Så varför uppstår då ett eget SAOB-bibliotek, trots att man under många år är inhyst i och fortfarande använder ett universitetsbibliotek?

Cecilia Bergman frågar sig om det helt enkelt kan vara så att ”där akademiker befinner sig, så samlas oundvikligen böcker?”.

En annan förklaring skulle kunna vara att redaktionen redan hade en påbörjad boksamling när man flyttade in i Lunds universitetslokaler.

Det har aldrig förekommit att någon har anställts för att vara SAOB:s bibliotekarie. Ordbokschefen har förmodligen varit huvudansvarig och assistenter har ansvarat för registrering medan ordbokens redaktörer är de som kommit med förslag på inköp.

Först 1981 nämner protokollen en funktion som ”handhavare av SAOB:s bibliotek” och 1999 får SAOB:s bibliotek ”en ny bibliotekarie”. Boksamlingen omnämns visserligen som ”bibliotek” 1939, men inte förrän 1980 blir ”bibliotek” en separat budgetpost. Användare av biblioteket under åren är inte bara ordboksredaktionens personal utan även forskare.

1994 lämnar ordboksredaktionen Lunds universitetsbibliotek för flytt till egna lokaler. Där fortgår arbetet med den ordbok som ska beskriva hur svenskt skriftspråk har använts och förändrats, från 1521 och framåt. Trettiofem band har det hittills blivit. Man har hunnit till ordet ”tyna” och räknar med att vara färdiga 2017 med vad som förväntas bli 39 band. Ordboken (som inte ska förväxlas med SAOL, Svenska Akademiens ordlista) är i första hand en hjälp för språkforskare men också för historiker, litteraturvetare och andra som tolkar gamla texter.

En av poängerna med uppsatsen är att den ger en inblick i ordboksredaktionens långsiktiga, kulturarvsvårdande arbete, en verksamhet som på köpet också skapat sitt eget bibliotek.

Ja, det är ett ovanligt bibliotek som uppsatsen beskriver. Det är sannolikt också ovanligt att någon utforskar vad som samtidigt är den egna arbetsplatsen. Ovanligt och möjligen olämpligt – Cecilia Bergman argumenterar också för och emot sitt ämnesval. Å ena sidan risken för hemmablindhet, å andra sidan insikter och tillgång till material vars existens inte många känner till.

Handledare och högskola har uppenbarligen gett klartecken. Betoningen ligger dessutom på förfluten tid och med uppsatsen åstadkommer Cecilia Bergman det hon avsåg: att foga ytterligare en bit, om än liten och udda, till helheten bibliotekshistoria.

Länk till Bergman i fulltext

 

Av MarieLouise Samuelsson