Om bloggar

Fredrik Lindskoug och Ragnheidur Steingrimsdottir: Biblioteksbloggar – bibliotekariers förhållningssätt till användare, Lunds universitet 2011.

Bloggar och bemötande

I månadens uppsats november 2011 undersöker Fredrik Lindskoug och Ragnheidur Steingrimsdottir folkbiblioteksbloggar. Uppsatsen visar att bloggarna speglar skiftande attityder till användarna. Uppsatsförfattarna är kritiska till de bloggar som förmedlar ett uppifrånperspektiv på folkbildning och som ibland blir värderande. Över huvud taget menar författarna att biblioteken borde använda bloggarna på ett mer medvetet och genomtänkt sätt.

Mötet mellan bibliotekarien och användaren äger inte längre enbart rum på det fysiska biblioteket. Nu sker mötet också via bibliotekets hemsida eller i bloggar. Vill man undersöka hur biblioteket bemöter användarna får man därför inkludera det virtuella biblioteket.

Fredrik Lindskoug och Ragnheidur Steingrimsdottir undersöker i sin uppsats hur företrädare för folkbibliotek förhåller sig till användare i bloggar. Författarna menar att bloggarna speglar skribentens inställning till användaren och att det är viktigt att reflektera kring dessa attityder. Relationen mellan den som skriver och den som läser är inte jämlik. Läsarna får visserligen i många fall dela med sig av sina åsikter och tankar, men rätten att moderera inläggen är förbehållen bloggaren. Som representant för en etablerad kultur- och kunskapsinstitution har bloggaren också en tydlig maktposition.

Författarna är även intresserade av hur läsarna reagerar på innehållet och tonen i bloggarna och om läsarnas inlägg i sin tur kan påverka den bloggande bibliotekarien.

I uppsatsen undersöks biblioteksbloggar vid Stockholms, Göteborgs och Malmös stadsbibliotek. Urvalet motiveras av att de är landets största folkbibliotek. De kan därför antas ha jämförelsevis mycket resurser och kompetens och kan förväntas ligga i framkant när det gäller blogganvändning. Författarna har valt de bloggar som är tydligt anknutna till något av stadsbiblioteken, är tillgängliga via bibliotekens webbplatser, i första hand riktar sig till användarna och har minst tio inlägg. Fem bloggar uppfyller dessa kriterier.

Författarna kan se att det i de undersökta bloggarna finns olika sätt att tilltala användarna. Varje sätt medför också en särskild position för mottagaren av budskapet.

Några bloggar är tydligt knutna till bibliotekets verksamhet och är ofta förklarande, informativa eller marknadsförande. De är inte i första hand avsedda för att åstadkomma en dialog och de gör anspråk på att förmedla sanningar. Ett exempel på vad författarna kallar ett marknadsförande uttalande är: ”Biblioteket i Bredäng visar stort mod”.

Ytterligare andra sidor har en folkbildande ambition, där bloggaren tolkar och bedömer olika kulturyttringar och ibland till och med definierar behov eller uppmuntrar vissa beteenden. Ett exempel är att en blogg pekar ut datorspel som kräver fysisk aktivitet som mer lämpliga än andra, ett annat den blogg där man säger att personer med kort utbildning behöver biblioteket bäst. I några av dessa bloggar uppträder bibliotekarien som en expert, i andra är inställningen till läsarna mer öppen.

Vissa bloggar inbjuder till dialog. Bloggens avsändare bemöter då läsaren som en person med förmåga och rätt att uttala sig. I det följande exemplet ber man till och med uttryckligen om läsarens åsikter:

”Skulle du vilja se ett sådant här bibliotek i Göteborg? Är det bra eller dåligt med ett rum för spel på bibblan? Vill du se ett bibliotek där det är okej att sitta och snacka och spela musik eller vill du ha en lugn och tyst plats där du kan koncentrera dig på att läsa eller plugga?”

Författarna hittar också en genre som de kallar för personlig, där bloggaren anknyter till egna upplevelser och åsikter. Den personliga bloggen kan samtidigt tendera att bli värderande. Följande citat visar att bloggaren samtidigt ger uttryck för en viss, förhållandevis smal, litteratursmak:

”Själv slutar jag här, jag ska gå iväg och låna Dantes gudomliga komedi. Jag vill ha den i en ny översättning.”

Ett annat exempel på en värdering ges i en musikblogg. Först ges en neutral beskrivning av vad man köpt in, men på slutet lyser bloggarens åsikt igenom:

”Annat nybeställt: Kaizers Orchestra, Talib Kweli, Ricky Martin, Bullet, Jonny, 16 Horsepower, Marianne Faithful och, hm, Roxette.”

Uppsatsförfattarna menar att användarna antingen kan avvisa eller acceptera de underförstådda positioner som de tilldelas av skribenten. I en blogg informerade biblioteket om sportlovsaktivteter för ungdomar, bland annat en tv-spelsturnering. Det var en neutral information, där läsarna förväntades vara passiva mottagare av informationen. En användare avvisade dock positionen som passiv mottagare och svarade:

”Fifa 11 och Singstar suger ju… hårt. Varför inte ha en turnering i Halo: Reach? Det skulle vara legendariskt.”

Användarens reaktion fick i sin tur bloggaren att ändra sin position. Från neutralt informerande går bibliotekarien nämligen in i en dialog med användaren:

”Fifa och Singstar är populärt hos många. Men det är klart att vi ska testa att ha turneringar för de som är äldre än 16 också, såsom Halo. De är varmt välkommen att komma och leda turneringen/-ar!”

Lindskoug och Steingrimsdottir menar att bloggarna skulle kunna användas på ett mer medvetet sätt av biblioteken. Innan man startar en blogg bör biblioteket diskutera igenom sin användarsyn, vilket syfte man har med bloggen och vilka målgrupperna är. Användarsynen och målsättningarna bör sedan få styra innehållet och utformningen

Uppsatsförfattarna är framför allt kritiska till flera av de folkbildande bloggarna. I dessa råder ett uppifrånperspektiv på folkbildning i bemärkelsen att bibliotekarien bestämmer vilken sorts kultur som är värd att lyfta fram. Bibliotekarien är i egenskap av representant för biblioteket en auktoritet och det finns i dessa inlägg en tendens till fostran av användarna.

Lindskoug och Steingrimsdottir menar att det är möjligt att förhålla sig till kultur på ett sätt som inte är värderande och fastslående, utan snarare förklarande, diskuterande och problematiserande. Om ett folkbibliotek väljer att driva en folkbildande blogg anser författarna att det är viktigt med ett kulturellt mångfaldsperspektiv. Det bör dessutom framgå att de åsikter som uttrycks på bloggen inte utgör bibliotekets officiella hållning, vilken med tanke på bibliotekets uppdrag bör vara inkluderande.

Vill du läsa hela uppsatsen? Klicka här.

Av Anna Kåring Wagman