Om hur barn söker

Spontant sökande och kompisars tips – om hur barn söker i biblioteket

Att hitta en bok som man blir sugen på att läsa är ofta målet för barns besök på biblioteket. Men hur gör de egentligen när de försöker hitta en bok eller något annat material? Annelie Carlsson och Maria Johansson har gått igenom skandinavisk och engelskspråkig forskning kring barns sätt att söka i biblioteket.

Forskningen visar att barn tillämpar tre sorters sökstrategier på biblioteket: de ”browsar”, de söker i katalogen och de tar hjälp av andra.

Att barnen ”browsar” betyder att de på egen hand letar i hyllorna eller tittar igenom en webbsida med boktips utan att alltid ha någon speciell bok, författare eller genre i åtanke. ”Browsing” är den sökstrategi som barnen föredrar. En förklaring är att framför allt yngre barn föredrar visuell information framför skriftlig, om de får välja. De vill också kunna bläddra i boken innan de bestämmer sig.

Men den traditionella uppställningen uppmuntrar inte barnens mer strosande sökande. Till exempel förstår inte barnen alltid ordningsföljden i hyllorna; de förväntar sig att böckerna ska vara ordnade från ena änden till den andra snarare än sektionsvis. Bokryggarnas upplysningar om titel och författare är inte heller den information som barnen efterfrågar.

För att stärka barnen i deras sökande har olika metoder använts. Alternativa hylluppställningar är ett tillvägagångssätt. Böcker som placeras i fristående hyllor och nära entrén uppmuntrar barnens intresse, liksom böcker med omslaget vänt framåt gör. Att samla särskilt populära böcker på en hylla har också visat sig fånga barnens uppmärksamhet. Ett annat sätt är att märka bokryggarna med olika symboler som berättar om bokens genre. Att hitta symboler som är tillräckligt enkla men samtidigt tydliga har dock visat sig vara svårt. Några bibliotek har prövat att ha lysdioder i golvet som visar vägen till en hylla med en viss sorts material.

Barnens andra strategi är att söka i kataloger. Forskningen visar att barnen även då stöter på en rad problem. De har – föga förvånande – svårt att använda ett korrekt sökspråk, de kan inte alltid hantera tangentbordet och de stavar fel vilket gör att de inte hittar det de söker. Små barn har över huvud taget problem med alla system som organiserar information i mer än två eller tre kategorier. När barnen är på jakt efter en viss bok refererar de oftast heller inte till författare eller titel – information som de ordinarie söksystemen är uppbyggda efter. I stället hänvisar de till detaljer i innehållet, till någon illustration eller till bokomslaget.

Flera försök har gjorts att skapa kataloger som bättre passar barn. Man vet att en platt struktur är lättare för barn att förstå än en hierarkisk och har därför försökt göra kataloger där barnen kan se alla kategorier på skärmen. Det finns också söktjänster som accepterar enstaka ord och stavelser eller som har en ”förlåtande” inställning till felstavningar. Andra kataloger är sökbara med hjälp av bokomslag och bilder eller en barnanpassad tesaurus. En icke-traditionell indelning av katalogen uppmuntrar också barnen att utforska beståndet bredare. Man har till exempel kunnat se att en kategorisering av böckerna utifrån olika åldrar styr barnens val. Tas åldersrekommendationerna bort väljer även de yngre barnen kapitelböcker och de äldre barnen väljer bilderböcker.

Trots att många försök har gjorts, har det varit svårt att åstadkomma en barnkatalog som motsvarar kraven. Forskningsöversikten pekar på att det kan bero på att det är mycket tidskrävande att underhålla dessa kataloger och att det är svårt att skapa en katalog som motsvarar önskemålen från så olika användargrupper som småbarn och tonåringar.

Det finns mindre forskning om barnens tredje strategi – att ta hjälp av någon annan när de söker i biblioteket. Det finns dock spännande ny forskning om den ålder som kallas ”tweens” (9–13 år). Tweens har ofta en stor nyfikenhet och söker aktivt information. De provar sig gärna fram med hjälp av ostrukturerade metoder. I den här åldern är andra personer viktiga som stöd vid informationssökningen och kompisarnas inflytande börjar bli större. Tweens behöver få möjlighet att pröva olika strategier med hjälp av olika personer för att tillgodogöra sig olika erfarenheter – kompisarna ger ett slags svar, läraren ett annat, bibliotekarien ett tredje. Tweens tar också hänsyn till sociala kostnader i sitt informationssökande och väger in sådana faktorer som förlägenhet eller förlust av social status. Det kan få dem att avstå från information av hög kvalitet om risken bedöms vara för stor. Sådana faktorer kan förklara det som kan tolkas som ett ointresse från en informationssökande 11-åring.

Forskningen pekar på att kontakten är viktig, ibland till och med viktigare än den information barnet till slut får tag på. Biblioteksjargong och fyrkantiga instruktioner är avskräckande, medan ett välkomnande och intresserat bemötande, som präglas av positiv återkoppling och humor, är viktigt i mötet mellan barnet och bibliotekarien. Undersökningar har också kunnat visa att virtuella referenssamtal mellan barn och bibliotekarier ibland präglas av olika ideal: medan bibliotekarien vill vara korrekt och tar tid på sig för att leverera ”rätt” svar, värdesätter barnen snabba och personliga svar.

Uppsatsen visar att barns sökande är ett brett forskningsområde som både berör rumsliga utmaningar, tekniska lösningar, bemötande – och kanske till och med lite psykologi? Biblioteket ställs inför allt ifrån att små barn inte kan hantera en datormus till ”tweens” som tycker att det är pinsamt att ställa frågor och äldre ungdomar som tappat sin nyfikenhet.

Författarna konstaterar att mycket av den senaste forskningen bekräftar tidigare studier. Det förefaller som om vi idag vet ganska mycket om hur barn söker och vad de behöver, men däremot mindre om vilken teknik eller vilka metoder som för utvecklingen framåt. Författarna kan dock se att den de senaste årens undersökningar använder nya metoder, som fokus- och referensgrupper, observationer, loggning av barnens sökaktiviteter i datorer och liknande. Det är positivt, eftersom forskningen samtidigt har kunnat belägga att lösningarna fungerat bättre när barnen har varit med och utvecklat dem, än när vuxnas uppfattning om vad som är barns perspektiv har fått styra.

Annelie Carlsson & Maria Johansson: Barn söker i bibliotek – en kunskapsöversikt, BHS 2011.

Av Anna Kåring Wagman